Ett nytt kapitel

September 06 träffade jag mannen i mitt liv och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.
25 Oktober 06 blev vi tillsammans och 4 månader senare förlovade vi oss alltså 14 februari 07 och i augusti 07 så fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar.
Att bli gravid var det absolut bästa som kunde hända, i vecka 18 fick vi reda på att det var en liten Antonio vi väntade namnet hade vi klart från början.
November eller december 07 bestämde vi oss för att vi skulle gifta oss innan Antonio föddes så våra snälla mammor var så snälla och planerade allt och fixade allt så på mindre än 4 månader fick vi det finaste vackraste bröllop man kan tänka sig.
Den 16 februari 08 blev jag fru Tengelin och nästa exakt två månader senare 19 april föddes våran fina prins i vecka 38+4 3025g och 49cm lång.
Vi bodde dom första 6 månader i en etta vid odenplan men det blev för trångt så vi flyttade till enskede och fick en trea bostadsrätt.

Den 18 april 09 fick vi åter igen det glada beskedet att vi skulle få ett barn till.
Den här graviditeten var allt annat än rolig, det fanns dagar då det känndes som att jag skulle dö och bara kunde ligga i sängen andra kunde jag vara upp och fick så ont i magen att jag höll på att svimma.
Ivecka 32+0 fick jag små värkar vi lämnade Antonio på dagis och åkte in bara för undersökning där dom sa att dom var tvugna att stoppa värkarna vi hade ännu inte bestämt namn på henne.
Dom försökt stoppa värkarna och när vi förstod att det inte fungerade bestämde vi att lillan skulle heta Isabel 5 min efter första riktiga värken fick jag krystvärkar och bm sa åt mig med panik i röstan att inte krysta personalen från neo måste hinna ner först hon roppade in typ 10 personer till och allt blev bara svart framför ögonen så rädd var jag krystade två gånger sen flög Isabel ut och dom tog henne direkt och drog med min man och försvann med hennne där låg jag kvar helt livrädd och panikslagen.
Dom kom in med henne och jag fick titta på henne i 1 min sen försvann dom igen med henne.
Lilla Isabel vägde bara 1070g och var 44cm och hon fick ligga kvar på Neo i 1 månad.

Allt gick dock bra men det var det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv och jag hoppas att vi aldrig behöver vara med om det igen med nästa barn.

Nu är sonen 4 och dottern snart 3 år båda går på dagis och jag har blivit färdig utbildad Usk för mitt mål är att få jobb på en Neo avdelning för att kunna hjälpa andra fått förtidigt födda barn.

Den 4 augusti 2012 föddes våran andra son Mateo förlossningen kan ni läsa om HÄR, han föddes hemma på badrumsgolvet.

Så nu börjar ett nytt kapitel, 23 och mamma till tre barn! Inte illa pinkat ;)